Det är alltid lika skönt att öppna en deckare av Elly Griffiths och få träffa Ruth Galloway, Kate och Nelson igen.
Den här gången går vi bokstavligen under jord i "Dolt i mörker".
Ruth ombeds att undersöka ett skelett nere i en tunnel där en affärsman vill bygga en underjordisk restaurang. Benen visar sig inte vara så gamla som man har trott, vilket kan stoppa restaurangen.
Några ungdomar får se en spöklik gestalt av en man när de mitt i natten kör bil i närheten där ett så kallat slukhål just har uppstått. Mannen är försvunnen i samma stund de ser honom.
Nelson kämpar med sin nye chef, Jo, men också med sitt tynande äktenskap med Michelle.
När två uteliggare hittas döda får polisen huvudbry, vem vill mörda samhällets olycksbarn som varken har mål eller medel? Har det ett samband med den försvunna kvinnliga hemlösa som de har sökt efter?
Dolt i mörker utspelas i nutid, läsaren får insikt i hur hemlösa lever och deras utsatta värld, vilket är en tankeställare för var och en.
Ruths dotter har hunnit bli sex år och går i skola, hon spelar teater i den här boken, trots Ruths tvekan. Mot slutet av boken krävs en insats av polisen som visar sig vara rentav farlig, och Nelson drabbas, det väcker Ruths känslor för Nelson till ytan igen...
Dolt i mörker är lika bra som en Ruth Galloway-deckare ska vara, och jag väntar ivrigt på nästa och hoppas så på att Ruth och Nelson ska inse att de borde låta kärleken segra...