I början tyckte jag den här boken var lite tung. Den får en inte att må bättre och småle direkt, för det är en hemsk historia som rullas upp i "Om du bara visste" av Caroline Säfstrand. Men tar man sig genom de tragiska öden som dessa två människor drabbats av så lyser det snart en solstråle genom mörkret.
Elin är en ung kvinna som i bokens början anländer till Hallands Väderö med tungt sinne. Hon vill egentligen inte vara där, men djupt inom sig känner hon att hon måste möta sina demoner från barndomen.
Redan på ön står Anja, en äldre kvinna, tyngd av livets svårigheter, och målar tavlor. De hamnar att bo i samma fyrvaktarhus. Anja är inte speciellt social, vilket passar Elin utmärkt, eftersom hon också vill vara i fred.
Elin går på utfärder runt på Väderö och vi får snart hennes svåra barndom uppmålad för oss. Anja verkar totalt sluten först, men de båda kvinnorna får en skör kontakt som snart blir mycket viktig för båda två.
Anjas barndom rullas upp, och det är en fruktansvärd historia som gestaltar sig. Inte konstigt att hon vill gömma sig för världen.
Det tar tid innan det blir bättre, men det blir det - för de båda kvinnorna och innan boken är slut känner man värmen av helande kärlek.
